Särskilda domstolar för mål som rör barn under 18 år ska inrättas
Domare vid dessa "barndomstolar" ska ha obligatorisk grundutbildning, regelbunden fortbildning och särskild kompetens gällande lagstiftning som rör barns rättigheter, brott mot barn, våld i nära relation, sexuella övergrepp, olika våldsuttryck, härskartekniker samt hedersförtryck och dess konsekvenser. Dessa domare ska även, när så är lämpligt, tala direkt med barnet.

Det är angeläget att barnets egna ord dokumenteras ordagrant, utan omskrivningar eller tolkningar, och ges till domstolen utan åsikter om varför de inte bör tas på allvar eller hur domstolen bör värdera uppgifterna. Bedömningen av uppgifternas betydelse och hur de ska värderas ska uteslutande ankomma på domstolen.

Barnskyddsmyndighet ska ersätta socialtjänsten och familjerätten 
Vi har länge sett att socialtjänsten inte klarar av sitt uppdrag - att skydda barn. Det inkommer rapport efter rapport som visar på allvarliga brister i rättssäkerheten och att socialtjänsten misslyckas med att skydda barn från våld och övergrepp.

Eftersom socialtjänsten inte besitter den kunskap eller kompetens som krävs för att säkerställa att barn skyddas, samt behandlas med respekt för sin person som rättighetsbärande individ, så behöver myndigheten fråntas uppdraget att hantera samtliga frågor som rör barn.

Barn behöver en barnskyddsmyndighet där det arbetar tvärprofessionella team som har riktig och utvecklad kompetens.

En barnskyddsmyndighet tar emot orosanmälningar, utreder all oro kring barn och gör professionella bedömningar angående barns behov. En barnskyddsmyndighet genomför vårdnadsutredningar på uppdrag av den särskilda barndomstolen. Här beviljas insatser som krävs för att säkerställa att alla barn tillförsäkras en uppväxt fri från våld och övergrepp och levnadsvillkor som främjar god känslomässig och social utveckling. Här formuleras förslag till beslut som lämnas till domstolen i samband med rättsliga processer om vårdnad, boende och umgänge. Här finns tvärprofessionella team bestående av läkare, psykologer, poliser och en samlad kompetens. Här utgår man från beprövad erfarenhet och från att barn talar sanning.

De tvärprofessionella teamen som utreder oro kring barn och uttalar sig om barns behov ska, utöver sin yrkesutbildning, ha obligatorisk grundutbildning, regelbunden fortbildning samt dokumenterad särskild kompetens inom barns rättigheter, tillämplig lagstiftning, brott mot barn, våld i nära relationer, sexuella övergrepp, olika former av våldsutövning, härskartekniker samt hedersrelaterat förtryck och dess konsekvenser. Därutöver ska de tvärprofessionella teamen ha särskild kompetens för att genomföra samtal med barn på ett rättssäkert och barnanpassat sätt.

Barn ska alltid ges möjlighet att komma till tals under trygga och skyddade former. Detta innebär bland annat att minst tre samtal måste genomföras enskilt med barnet, utan föräldrars närvaro. Barnsamtal ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning i syfte att säkerställa att barnets ord återges korrekt i den färdiga utredningen. Om barnet saknar förmåga att uttrycka sig verbalt ska det tvärprofessionella teamet ändå träffa barnet, båda föräldrarna och andra närstående enskilt och därefter avge utlåtande om vilka insatser eller domstolsbeslut som krävs för att säkerställa barnets rätt till en trygg uppväxt fri från våld och övergrepp.

En barnskyddsmyndighet arbetar inte utifrån tesen att alla barn behöver båda sina föräldrar oavsett förekomst av våld eller övergrepp. En barnskyddsmyndighet arbetar utifrån tesen att det aldrig är förenligt med barns bästa att utsättas för tvångsumgänge. En barnskyddsmyndighet arbetar utifrån tesen att barns rätt till skydd från våld och övergrepp är absolut, även när det pågår en vårdnadstvist och oavsett vad domstolen beslutat i fråga om vårdnad, boende och umgänge. En barnskyddsmyndighet arbetar utifrån tesen att det alltid är till barns bästa är att ta deras ord, rädsla och vilja på allvar samt att skydda dem från våld och övergrepp oavsett vem förövaren är.

Definitionen av barnets bästa ska alltid utgå från barnets perspektiv
Oavsett ålder måste barnets vilja alltid vara avgörande. Barnet ska själv få bestämma hos vilken förälder barnet vill bo.
Ett barn ska aldrig tvingas till umgänge med en förälder mot sin vilja och umgänge med en förälder som utövat våld ska aldrig ske. Umgänge ska heller aldrig ske när det föreligger risk för våld. En förälder som utövat våld ska heller aldrig ges del i vårdnaden.

Våld som barn berättar om får aldrig någonsin bortförklaras eller skrivas om till ”påverkan” eller ”lojalitetskonflikt”. Oavsett om föräldern är dömd för brott eller inte ska barns berättelse om våld eller rädsla tas på allvar och barnet ska skyddas.